15 Exempel på lyrikdikt - Encyklopedi

Video: Lyriska dikter: No. 1. Andantino quasi Allegretto

Innehåll

Exempel på lyriska dikter

De lyrik Det är en form av verbalt uttryck som använder ordet för att förmedla en djup känsla, en reflektion eller ett sinnestillstånd. Denna term används ofta för att namnge sånger, sånger och romanser, och lyrisk poesi bör inte förstås som synonymt med poesi som en litterär genre.

Ordet lyrisk Det härrör från den antika grekiska praxis att recitera poesi som åtföljer poeten med musikinstrument som lyra (även tillskrivet Erato, museet för poesi).

Sångad eller reciterad poesi skiljer sig från dramatisk eller berättande poesi genom att den är reserverad för de privata, kärleksfulla och subjektiva världarna. Snarare pekar han på enkla former och användningen av mätare och rim, eftersom hans intresse är fokuserat på emotionell rekreation snarare än den estetiska prestationen av hans former.

Se även: Poesi

Några traditionella former av lyrisk poesi är:

Oden. Beröm eller poetisk beskrivning av en sak, en person (vanligtvis en älskad eller en hjälte) eller en situation.
Eclogue. Typiskt för pastoral poesi hänvisar det vanligtvis till bucolic landskap och vilda upplevelser, genom en karakterisering av den naturliga miljön.
Sonetten. Dikt bestående av fjorton hendekasyllerbara verser (11 stavelser) försedda med konsonantrim, uppdelade i tur och ordning i två strofer med fyra och två av tre verser (kvartett och triplett) för att uppnå en melodisk struktur. I århundraden ansågs det vara den poetiska formen på topp.
Elegiken. Sång av smärta, farväl eller klagan0.
Madrigal. Huvudsakligen kärleksdikt, kort i längden men subjektiv i sina former och full av älskarens nästan konfidentiella känslomässighet.
Epigramet. En kort sång, vanligtvis satirisk, ironisk eller lekfull, där poetens vitsord och vitsord visas.

Exempel på lyriska dikter

"Sonnet" av Lope de Vega

En sonett säger till mig att göra Violante,
att jag i mitt liv har sett mig själv i så mycket besvär:
fjorton verser säger att det är en sonett,
hånande hånande gå de tre framåt.

Jag trodde att jag inte kunde hitta en konsonant
och jag är mitt i en annan kvartett;
men om jag ser mig själv i första tripletten,
det finns inget i kvartetter som skrämmer mig.

För första tripletten går jag in,
och det verkar som att jag gick in på höger fot,
Avsluta med den här versen jag ger.

Jag är redan i den andra, och jag misstänker fortfarande
Jag går igenom de tretton verserna som slutar:
räkna om det finns fjorton: det är klart

"Romance del Conde Arnaldos" (fragment) av anonym författare

Vem skulle ha sådan tur
på havets vatten,
eftersom det var räkning Arnaldos
morgonen i San Juan

på jakt
för att hans falk göds,
såg en kombi komma
som vill komma till land

ljusen ger silke
torzal guldrigg
ankare har silver
plattor av fin korall (...)

"Soneto XXIII" av Garcilaso de la Vega

Medan ros och lilja
färgen visas i din gest,
och att ditt ivriga, ärliga blick,
tänder hjärtat och håller tillbaka det;

och så länge håret, det i venen
guldet valdes, med snabb flygning,
för den vackra vita kragen, upprätt,
vinden rör sig, sprider och förstör;

ta din glada vår
den söta frukten innan den arga tiden
täck det vackra toppmötet med snö.

Den isiga vinden kommer att vissna rosen.
Allt kommer att förändra ljusåldern
för att han inte flyttade sin vana.

"Till en näsa" (sonett) av Francisco de Quevedo

En gång fast en man en näsa,
en gång på en superlativ näsa,
Det var en gång en säsong och skrev:
En gång en mycket skäggig svärdfisk.

Det var en dåligt ansedd solur,
en gång på ett tankeväckande altare,
det var en elefant med ansiktet uppåt,
Ovidio Nasón var mer berättad.

En gång på en kombi,
en gång i en pyramid i Egypten,
de tolv nässtammarna var.

En gång i en mycket oändlig näsa,
så mycket näsa, näsa så hård
att inför Annas var det ett brott.

"Rima LIII" (fragment) av Gustavo Adolfo Bécquer

De mörka svalorna kommer tillbaka
deras bon att hänga på din balkong,
och igen med vingen till sina kristaller
spelar kommer de att ringa.

Men de som flygningen höll tillbaka
din skönhet och min lycka att tänka på,
de som lärde sig våra namn ...
De ... kommer inte tillbaka!

Den buskiga kaprifolen kommer tillbaka
från din trädgård väggarna att klättra,
och igen på kvällen ännu vackrare
dess blommor öppnas. (…)

"Svart skugga" (fragment) av Rosalía de Castro

När jag tror att du gick
svart skugga som förvånar mig,
vid foten av mina huvuden,
du kommer tillbaka och gör narr av mig.

När jag föreställer mig att du är borta
i samma sol visar du mig,
och du är stjärnan som lyser,
Och du är vinden som blåser (…)

"När du förlorar dig ..." av Ernesto Cardenal

När jag förlorade dig har du och jag förlorat:
Jag för att du var den jag älskar mest
och du för att jag var den som älskade dig mest.
Men av oss två förlorar du mer än jag:
för jag kommer att kunna älska andra som jag älskade dig
Men de kommer inte att älska dig som jag älskade dig

"Margarita, havet är vackert" (fragment) av Rubén Darío

Margarita, havet är vackert,
och vinden
Den har en subtil essens av apelsinblomning:
din andedräkt.

Eftersom du kommer att vara långt ifrån mig,
rädda, flicka, en mild tanke
att han en dag ville berätta för dig
en historia. (…)

"CXXII" av Antonio Machado

Jag drömde att du tog mig
längs en vit stig,
mitt i det gröna fältet,
mot bergets blå,
mot de blå bergen,
en lugn morgon.

Jag kände din hand i min
din hand som följeslagare,
din tjej röst i mitt öra
som en ny klocka,
som en jungfruklocka
av en vårgryning.

De var din röst och din hand,
i drömmar, så sant! ...

Lev hopp vem vet
vad jorden sväljer!

"Den slutgiltiga resan" av Juan Ramón Jiménez

Och jag ska gå. Och fåglarna kommer att stanna och sjunga;
och min trädgård kommer att förbli med sitt gröna träd,
och med sin vita brunn.

Varje eftermiddag kommer himlen att vara blå och lugn;
och de kommer att spela, som i eftermiddag spelar de,
klockorna i klockstapeln.

De som älskade mig kommer att dö;
och staden kommer att bli ny varje år;
och i hörnet av den där blommande och vitkalkade trädgården,
min ande kommer att vandra, nostalgisk.

Och jag ska gå; Och jag ska vara ensam, hemlös, trädlös
grön, ingen vit brunn,
ingen blå och lugn himmel ...
Och fåglarna kommer att stanna och sjunga.

"Piratens sång" (fragment) av José de Espronceda

Med tio kanoner per band,
Vind i deras segel,
skär inte havet, men flyger
en brig segelbåt.
Piratskeppet de kallar,
för hans mod, The Feared,
i varje känt hav
från den ena till den andra gränsen. (…)

"Ode I - Retired Life" (fragment) av Fray Luis de León

Vilket vilat liv
den som flyr från maddingvärlden,
och fortsätt gömma dig
där de har gått
de få vise männen som har varit i världen;

Det fördunklar inte ditt bröst
av den stolta stora staten,
inte heller det gyllene taket
beundras, tillverkas
av den kloka Moro, i ihållande jaspis! (…)

“Vaquera de la Finojosa” (fragment) av Marqués de Santillana

Så vacker flicka
Jag såg inte vid gränsen,
som en cowgirl
av Finojosa.

Bygga vägen
från Calatraveño
till Santa Maria,
besegrad från sömn,
genom grov mark
Jag tappade loppet
Jag såg cowgirl
av Finojosa. (…)

"Coplas de Don Jorge Manrique för sin fars död" (fragment) av Jorge Manrique

Kom ihåg den sovande själen,
återuppliva hjärnan och vakna,
tittar på
hur livet tillbringas,
hur döden kommer
så tyst;
hur snabbt nöjet går,
hur, efter överenskommelse
ger smärta,
hur, enligt vår mening,
någon gång
Det var bättre. (…)